TRÄDGÅRD SOM TERAPI?
Jag ska försöka förklara vad jag menar. Under de senaste åren har jag varit hemma och varit sjukskriven. En del om detta går att läsa om på annan plats på denna hemsida. Under 2004 var jag mycket dålig och var mest sängliggandes. Under 2005 har jag kunnat vara uppe mer. Att då bo i hus på landet med ganska stor trädgård - ca 1900 kvm. - är en utmaning. Min man jobbar heltid och får dessutom sköta mycket av vardagsjobbet som jag inte kan nu. Så hur går detta ihop?
Det blev att tänka i andra banor. Första året använde jag trädgården för "meditation" och inspiration. Orkade plocka lite ogräs då och då. Dessa stunder var mycket korta men faktiskt fler än när jag jobbade. Då hade jag ju dessutom min häst att lägga mycket tid på. Äntligen hade jag tid att bara njuta därute. Låg på filtar och spanade in lövsångare och andra småfåglar.
2005 när jag orkade lite mer började jag se det som en utmaning att se hur långt man kan komma med en trädgård trots att man nästan inte orkar någonting. Samma sak igen. Omkring 15 min. plock några gånger om dagen - kanske sju dagar i veckan är totalt mer än vad jag gjorde innan. Det blir inte så mycket baxande på sten och stora grävinsatser utan jag fick lägga det på en annan nivå.
Det gäller att tänka framåt så man inte skaffar sånt som kräver omedelbar passning och en massa jobb. Växterna ska sköta sig själva en hel del. Jag betar av lite här och där men kan inte i perioder göra stora insatser för just då kanske jag är något sämre. Perenner är därför bäst. Trädgårdsland är inte heller en bra idé, men jag har en odlingslåda för lite sallad och sånt. Gräsklippning sköter Hasse sedan länge och häckklippning.
Hade jag bott i stan hade jag antagligen mått något sämre. Som jag bor kan jag lätt komma ut även om det bara gäller 5 min. I en lägenhet hinner jag nerför trappan eller ner i hissen och så är det dags att vända. I början gick jag mina små promenader i trädgården och hade då nära in eller kunde lägga mej på altanen eller gräsmattan. På vintern har jag ett soligt hörn som jag sitter och myser i. Bara att pulsa runt och fylla på fågelborden är motion för mej och himla trevligt. Sen kan jag sitta inne och titta på dem.
Våren 05 roade jag mej med en distanskurs i trädgårdsdesign. Det var en kick. Jag fick nya banor att tänka i och inspiration. Eftersom jag kopplat bort hästlivet så har jag istället nu gått med i Sällskapet Trädgårdsamatörerna. Vet ännu inte vad jag kan få ut av det men en hel del frön har jag beställt. Är urkass på att dra upp men det ordnar sig nog. Nu gäller det att överlista kroppen och klura ut hur jag ska lägga upp det för att få orken rätt fördelad.
Det fina med en trädgård är att det alltid finns något att göra - även små saker. För allt man gör är något som behövs. Sen får jag finna mej i att det inte hinns med som det skulle. Men som sagt det gjorde det inte förut heller fast av andra orsaker.
Skrivet 2006
